French Impressionist Painter, 1840-1926 Claude Oscar Monet (14 November 1840 C 5 December 1926) was a founder of French impressionist painting, and the most consistent and prolific practitioner of the movement's philosophy of expressing one's perceptions before nature, especially as applied to plein-air landscape painting. The term Impressionism is derived from the title of his painting. Claude Monet was born on 14 November 1840 on the fifth floor of 45 rue Laffitte, in the ninth arrondissement of Paris . He was the second son of Claude-Adolphe and Louise-Justine Aubree Monet, both of them second-generation Parisians. On 20 May 1841, he was baptised into the local church parish, Notre-Dame-de-Lorette as Oscar-Claude. In 1845, his family moved to Le Havre in Normandy. His father wanted him to go into the family grocery store business, but Claude Monet wanted to become an artist. His mother was a singer. On the first of April 1851, Monet entered the Le Havre secondary school of the arts. He first became known locally for his charcoal caricatures, which he would sell for ten to twenty francs. Monet also undertook his first drawing lessons from Jacques-François Ochard, a former student of Jacques-Louis David. On the beaches of Normandy in about 1856/1857 he met fellow artist Eugene Boudin who became his mentor and taught him to use oil paints. Boudin taught Monet "en plein air" (outdoor) techniques for painting. On 28 January 1857 his mother died. He was 16 years old when he left school, and went to live with his widowed childless aunt, Marie-Jeanne Lecadre. After several difficult months following the death of Camille on 5 September 1879, a grief-stricken Monet (resolving never to be mired in poverty again) began in earnest to create some of his best paintings of the 19th century. During the early 1880s Monet painted several groups of landscapes and seascapes in what he considered to be campaigns to document the French countryside. His extensive campaigns evolved into his series' paintings. Camille Monet had become ill with tuberculosis in 1876. Pregnant with her second child she gave birth to Michel Monet in March 1878. In 1878 the Monets temporarily moved into the home of Ernest Hosched, (1837-1891), a wealthy department store owner and patron of the arts. Both families then shared a house in Vetheuil during the summer. After her husband (Ernest Hoschede) became bankrupt, and left in 1878 for Belgium, in September 1879, and while Monet continued to live in the house in Vetheuil; Alice Hosched helped Monet to raise his two sons, Jean and Michel, by taking them to Paris to live alongside her own six children. They were Blanche, Germaine, Suzanne, Marthe, Jean-Pierre, and Jacques. In the spring of 1880 Alice Hosched and all the children left Paris and rejoined Monet still living in the house in Vetheuil. In 1881 all of them moved to Poissy which Monet hated. From the doorway of the little train between Vernon and Gasny he discovered Giverny. In April 1883 they moved to Vernon, then to a house in Giverny, Eure, in Upper Normandy, where he planted a large garden where he painted for much of the rest of his life. Following the death of her estranged husband, Alice Hosched married Claude Monet in 1892.   Related Paintings of Claude Monet :. | Sailboats at Argenteuil | Windmills near Zaandam | The Boat | Haystacks at Chailly at Sunrise | Piece of Beef |
Related Artists:
Master of Virgo inter Virgines
Netherlandish Painter, active 1470-1520
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Henry h.parker
1859-1930